måndag 26 maj 2014

återser M


bråttom till tåget, lunchrusning på stan, turister stoppar upp tempot.

det är spännande med alla språk, det är spännande med alla kvinnor i små kläder.

fastnar på ett par extremt högklackade skor, svarta i matt läder, min blick går inte att slita från, jag missar att följa längs hennes ben, missar att kolla in hennes rumpa, missar att det är folk som vill gå där jag går, anar bara en liten småblommig klänning. 

följer maniskt klackarnas steg, jag ska egentligen rakt fram, ner i en trappa, men följer mina ögon och stegar till vänster, efter de höga klackarna. kollar längre upp, händerna, håller om en telefon, jag kan till min glädje konstatera att hennes händer matchar skorna- långa naglar kramar telefonen. 

ser att hon har långt superlockigt hår i mörka toner. det är något som känns bekant. 
är det.... ja...det måste vara M. henne har jag inte sett på säkert 8 år. 
vi har haft mejlkontakt, ibland mer intensiv, ibland sporadisk.

-M! ropar jag.

ingen reaktion.

-M!

kvinnan i de fantastiska skorna vänder sig om. 
hennes vackra ögon med enormt långa ögonfransar tittar åt mitt håll. 

jag kommer närmare, noterar hennes sexiga läppar, naglarna är riktigt långa och ljusrosa. 
jag tror inte hon känner igen mig först, jag fortsätter

- det ÄR du, M. herregud vad länge sen!

så känner hon igen mig, jag får en kram, vi småpratar och jag känner att min puls är uppe på högvarv. 
jävligt ocool som en 13-årig målbrottskille svamlar jag och avbryter mig själv med att säga

-jävlar vad snygg du är! jag såg skorna och...det var du...gud...

hon skojar bort det, alltid haft svårt att ta en komplimang.

jag försöker läsa av om hon känner sig bekväm eller... obekväm. 

min blick far runt, samlar intryck. solbränd hud kring dekolletaget fångar mitt intresse, min kuk reagerar, 
noterar hennes naglar igen, följer hårets alla nyanser, försöker prata samtidigt.

det hela är över på två minuter innan vi skiljs åt med en ny kort kram, 

jag vänder mig om efter henne men snart är hon uppslukad av gata, folk och bilar.

efteråt…tycker mig ana att hennes parfym sitter kvar, och jag vet att jag så fort jag kommer hem 
kommer runka och tillägna henne en stor kladdig sats. 
en sån som jag vet att hon sagt att hon gillar att ta i munnen och svälja med ett leende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar