den här är om dig

hon har en ny figursydd skjorta på sig, tajt mot hennes smala kropp, den skär in och skapar en getingmidja, tyget pressar sig mot brösten.

jag kan inte sluta titta på henne.

det långa blonda håret slänger hon över till ena sidan, huvudet lite på sned där hon står och hänger vid min arbetsplats. hon står på tå för att nå över den grå skärmen som ska separera min plats från andras bås, hennes händer håller i skärmen, det glänser om naglarna, ett genomskinligt lack med skimmer av färger.

rätt som det är jag cyklar på en banansadelutrustad cykel och sicksackar mellan vattenpölar som fått besök av motorolja och bildat häftiga färgkombinationer av rött, gult, grönt, violett…

snabbt är jag tillbaks i verkligheten, hennes nagellack tog mig på en resa massor av år tillbaks.

min kollega drar i sin krage och frågar om jag kan hjälpa henne att ta bort prislappen, som hon glömt att klippa bort. jag tar min kontorssax och drar i tyget i kragen, anar huden längs ryggen, det vita bhbandet spänner, jag får tag i lappen som berättar om priset och storleken på den tjata skjortan.

tar tid på mig att klippa av plastsnaran, följer nacken som är frilagd eftersom hon fört undan det långa tjocka håret. instinktivt vill jag luta mig fram och andas in henne, möta nacken med mina läppar, låta mina fingrar vandra upp mot bakhuvudet och ner över axlarna, lägga hennes huvud på sned och kyssa huden som knottras, följa nacken med min tunga…

jag klipper av plastsnöret och tar prislappen mellan fingrarna.

"så där…varsågod"

"tack".

så svansar hon iväg, hon lär känna mina blickar i nacken.

hon är så gift och så ointresserad av mig. jag kan bara hoppas att mina blickar och mina ord någon gång fastnar, för det skulle kännas skönt, bara vetskapen om att hon någon gång blir lite tagen av uppmärksamheten. även om det inte förändrar något skulle det ge mig en portion boost.

hon vänder sig om. ler mot mig.

"gå och skriv med dig".

nu har jag gjort det, tjejen.