vardagshemligheter

i morgonträngseln på tunnelbanan får jag först syn på hennes lagom högklackade skor, en lite bredare klack på ett par svarta matta skor. det är det enda jag ser mellan folkhopen, men så rör sig massan en aning och jag kan följa benet upp till knät, där en kjol stannar till. sen ser jag inte mer på några sekunder.

rätt som det är böjer sig någon åt sidan och jag kan se hennes blonda rakpermanentade page, folk passerar och nu kan jag se hela henne. som en flygvärdinna, en scarf runt halsen, lagom med makeup, lagom skor, lagom kort kjol.

vagnen full igen, ryggsäckar packade med gympakläder och dåligt samvete, frukostpåsar med nybakade ciabattas och en ipod på för hög volym, stressade mobilsamtal om försenade tåg och jag kommer så snabbt jag kan.

hennes hand smyger sig mellan två personer och greppar en gul stång precis brevid mig,

så nära, så långt borta.

smala fingrar, halvlånga nymålade rosa naglar.
hade bråttom i morse, lacket hann nog inte torka helt innan hon läste DN.
knogarna spänns när vagnen knycker till, så kan jag se hennes läppar, ler rakt ut i luften, jag vänder huvudet lite och ser några meter bort en annan tjej le tillbaks.

dörrarna upp, vi är många som ska av på denna station, tjejerna likaså, kindpussar och gest som visar nyinköpt jacka, ååh vad fin! tack! sen passerar jag dem.

rulltrappan uppåt, jag kollar in reklamen, känner igen de ljusa rösterna, de går till vänster upp i rulltrappan medan jag står still, flygvärdinnan går om mig och när hennes vänstra ben tar steget till nästa avsats ser jag upp genom slitsen de solbrända strumporna, följer benet upp och se där, mitt i allt lagom ett par lyxiga stayups med en sexig spetskant längst upp.

så ett nytt steg och allt är över.

en vanlig onsdagmorgon har börjat riktigt bra.