kollegan del 1

-hej, jag ska bara jobba här tillfälligt i ett projekt, säger jag och sträcker fram handen.

du ler, ser trevlig ut o reser på dig när du sträcker ut handen för att möta min.

-du ska sitta där, säger du och pekar mot ett bord mittemot dig. jag kollar mot hörnet, inget fönster.

-trevlig utsikt, säger jag och tittar mot ditt håll. du blir lite osäker och kollar mot ditt fönster, utsikt över vattnet.

-ja, det är fantastiskt här, svarar du.

jag tänker att det kanske är opassande att redan slänga ur mig en komplimang, jag har ingen aning om du är med på det.

jag sätter mig vid mitt bord, packar upp min laptop och du frågar om jag druckit kaffe och kollat in lokalerna, att du annars kan visa mig runt.

-gärna! svarar jag och följer efter dig, går bakom och kan inte hjälpa att kolla in din rumpa som svingar läckert, höfterna spelar ett spratt med mig när de rör sig åt höger, åt vänster balanserar på de höga klackarna. ett skärp markerar midjan sensuellt, jag tänker på en blond variant av bombnedslaget i mad men.

du känner blicken och går lite extra långsamt, pekar fortfarande med ryggen mot mig åt olika håll och saker jag bör känna till; skrivarrummet, toaletter, chefens rum och så kommer vi till ett trångt pentry där företaget hårdsatsat på alla inredares våta dröm; den perfekta italienska espressomaskinen.

du frågar hur jag vill ha mitt kaffe medan du gör te till dig själv, du lutar dig över maskinen, vilket gör att din sexiga bak är farligt nära mig nu i ett rum stort nog för en person. jag försöker dra mig inåt i väggen men ingen återvändo. jag känner din bak toucha mig och mitt halvstånd, som reagerar direkt.

-den ser fin ut men jag tror det är ngt fel med den.

du vänder dig om över axeln, fortfarande med baken mot mig.

-ja, kaffemaskinen, jag tror vi måste ringa på service snart för det rinner så långsamt här.

-aha, mumlar jag, och vill bara lägga händerna på höfterna och pressa ståndet mot dig.

så sträcker du åter igen på dig och vi står där i den trånga skrubben, pratar väder och städer.

mitt under samtalet märker du hur jag kollar in dina läppar, följer med blicken längs din hals och nacken, du lägger huvudet lite på sne, som att du känner hur mina ögon är där…


det är dags att börja jobba, med ryggen mot en kakelugn sitter jag och fixar med ett dokument, men jag känner hur jag inte har ro i kroppen att bara jobba på. j

jag vänder huvudet lite åt vänster, kollar in dig medan du pratar i telefon.
med benen i kors, de smala höga klackarna pekandes åt mitt håll, sitter du och antecknar något, skrattar till under samtalet, för pennan mot din mun, biter lätt i den och just då ser du att jag tittar och du ler, fortsätter prata och skriver ngt på tangentbordet och så tittar du ut genom fönstret med ett stort leende.

klingklong säger det i min dator, jag har under perioden jag ska jobba här fått tillgång till företagets epost och jag har precis fått mitt första mail. innan jag läser det går jag in under inställningarna och tar bort ljudet, det lät som en kyrkklocka som ekade i rummet.

"hur går det med jobbandet? :)"
står det.

jag chansar
"sådär, jag märker att jag har annat i huvudet"
send

du har vant telefonen pressad mot örat och axeln och svarar direkt

"jasså, vad då då?"
undrar du

"det är ngt hotfullt med dina höga klackar som pekar på mig"
svarar jag

"oj, sorry, jag ska genast byta om till birkenstock, jag såg ett par i hallen som jag nog kan låna"
responderar du.

"please don´t. du passar väldigt bra i de där. väldigt bra."
skriver jag och hoppas att du ska fortsätta tycka det här är en okej konversation

sekunderna innan du svarar känns som minuter.