13

(upptäckte nyligen att jag glömde trycka "publicera" när jag skrev den här för ett bra tag sen, därav den våriga känslan… bättre sent än aldrig)



tunnelbanan hem i rusningstid, våren är här på allvar, folk har allt mindre kläder på sig. mina ögon fastnar på en ung kvinna i grå figursydd kostym, tunt tyg, jag kan mellan påstigande människor ana otroligt läcker rumpa. hon har en vanlig mapp för A4-papper under ena armen som matchar i grått, under andra armen en liten svart handväska, en blus knäppt högt upp i halsen.

pollensnuvan får henne att grimashera.
det är något över henne som får mig att tänka på den väna tjejen i ivanhoe, mörkt långt rakt hår och vänliga ögon. hon ser snäll och oskyldig ut på något sätt. jag hamnar bakom henne och kan inte hjälpa att ta en närmare titt på hennes rumpa. man ser trosorna genom byxtyget, även de ser snälla ut.

men så hoppar en stor del av vagnen av, jag kan se hela henne, och inser att om mina teorier om kvinnor i 13 cm höga klackar stämmer så är det inte en särskilt oskyldig ivanhoetjej som stå där framför mig. jag vet inte om hon kan läsa mina tankar men när min blick släpper de spetsiga smalt högklackade svarta skorna och går uppåt längs den grå kostymen möter jag hennes blick i två sekunder, och hon ler lite, som om hon säger "inte så oskyldig, nej".