så var hon bara där i mitt liv

ja, så skulle man kunna börja den här bloggen.
fast det låter som en väldigt romantisk start, vad ska man kalla det när man blir så fruktansvärt tänd och man inser att den här tändningen kommer hålla i sig, den kommer att forma en och den kommer göra en sjukt nyfiken, skapa ett ett behov av att fråga, få veta mer, sukta, längta, sakna.

okej, vi tar det från början.

vanlig dag på jobbet.
samma gråa människor, snälla, trevliga, arbetsdugliga och allt, men heta, snygga, sexiga- nej. då och då kommer det ett besök till arbetsplatsen, ett besök från yttre rymden där folk ser annorlunda ut, har andra kläder. man vänder sig om kollar in, tänker wow. det är en light variant av reaktionen när M trippade i korridoren den här dagen. jag gick i sömngångarstil förbi ett av mötesrummen som finns utplacerade på jobbet, en av de mest arbetsskygga satt med läsglasögon på näsan och tryckte på tangentbordet långsamt, som när man skulle lära sig skriva maskin. min blick hann bara reflektera snabbt att det satt ett besök från yttre rymden, lockigt mörkt hår, vackert formade ögonbryn över ett par nyfikna ögon.

vem var det där? vad hände här mitt i gråzonen lagomland?
jag överdriver inte- jag fick svårt att andas lugnt. jag insåg att jag måste passera rummet igen, på väg till min plats. nu gällde det att samla på alla intryck, vad hade jag sett, vad hade jag missat? långsamt passerade jag glasrutan, stirrade säkert och fick se sensuella läppar prata, men jag hörde inget genom glaset, jag såg hennes smala händer greppa datormusen, halvlånga lilamålade naglar, en svart tajt kavaj och en kort kjol. jag andades tungt och kände hur kuken växte. jag satte mig vid min plats men kunde inte koncentrera mig en sekund på arbete. min blick for hela tiden till rummet som jag kunde ana från min plats. jag måste hitta en anledning att gå förbi igen. jag hann inte, rätt som det gick de ut ur buren, min blick följde varenda milimeter av henne. höga klackar och kort tajt kjol, lätt svängande gångstil. jag kände mig som en seriefigur med tungan hängde ut från munnen, min blick fokuserad på hennes ben, rumpa och det lockiga håret. jag, sorglig som de där patetiska gubbarna "i en rolig halvtimme", tidningarna som alltid låg på utedassen när man besökte kompisars lantställen där äldre män spanade in unga tjejer på stranden medan deras arga fruar kokade av ilska.

jag väntade bara på att någons slå slå mig med en brödkavel i huvudet.
VEM var denna underbara varelse som dykt upp på vår tråkiga arbetsplats?
det skulle ta ytterligare en vecka innan jag fick se henne igen, denna gång i tajta svarta byxor och högklackade stövlar, det lockiga håret hängde och slängde på hennes axlar. denna gång var jag inte den ende på jobbet som vände mig efter henne, jag såg fler manliga kollegor spana in henne. reaktionen på hennes närvaro var kompakt; min kuk stod hårt i byxorna och min andning var tung.

det visade sig att hon var konsult, inhyrd för att vidarutbilda en kollega, jag funderade på om jag skulle muta min chef att få samma kurs, och om det hjälpte att jag högg av mig ena armen för att få förtur.
jag visste inte då vilken tur jag snart skulle ha.